Kött

Dagligen nås man av rapporter om vår planets nära förestående undergång. Vädret är den största faran för den generation som växer upp nu. När jag var grabb var det kärnvapnen som skulle ta död på oss. Far och morföräldrar gick väl och var rädda för lungsoten och innan dess var det svält och digerdöden.

Var tid har sin egen skarprättare som lurar i skuggorna och står beredd att kliva fram och ta oss.

Men det gör han inte. Vi överlever. Det vet jag för det berättade min pappa för mig när jag var liten. Sedan dess har jag haft en sund skepticism gentemot apokalypsen.

Men jag börjar vackla en smula och det gör jag med anledning av vädret. Idag är det solsken så det är inte det som föranleder min ruelse. Det är snarast torka och ökenspridning, smältande is på grönland och höjda havsnivåer som känns beklämmande. Man får heller inte glömma den nordatlantiska oscillationen, som enligt initierade källor ligger bakom snökaoset på Österlen och andra ställen den gångna vintern. Det som trycker mig lite extra, ja egentligen hela anledningen att jag funderar över saken, är frågan hur mitt beteende påverkar situationen.

  Mitt liv består för det mesta av jobb, lite bilkörning, titta lite på tv och sömn. Inte mycket till liv, kan tyckas, men det är en helt annan avhandling.

Vårt hus värmer vi med pellets på vintern och solvärme på sommaren. Det känns som en bra lösning i rent väderhämmande perspektiv.

Bil kör jag så lite att jag inte ens blir förbannad när bensinen kostar 14.50.

Elräkningen är så låg att jag skäms när folk med luftvärmepumpar redogör för vinterns senaste pungspark. (Vi lägger lite pengar på pellets, det ska tas med i rättvisans namn.)

Jag sysslar en hel del med att äta. Inget frosseri, men jag gillar god mat. Och jag ägnar hela mitt professionella liv åt att få andra att äta i så stor omfattning som möjligt. Inte genom jätteportioner utan genom att servera så många jag bara kan.

Här kommer jag till pudelns kärna efter att vankat kring den som katten kring het gröt.

Matproduktionen är enligt de flesta boven i det drama jag skissat upp ovan. Det ensidiga sätt vi brukar jordarna på, konstgödning som kräver stora mängder naturresurser i form av fosfor och fossilt bränsle. Om man dessutom inte äter grödorna direkt utan stoppar dem i djur som man sen dödar och äter musklerna på har man minskat verkningsgraden på det man odlat väsentligt.

Man kan vara vegetarian av många orsaker; vissa gillar djur och äter inte sina vänner, vissa mår bättre och andra har blivit ålagda av sin religion.  Om jag skulle överväga att ge upp köttet skulle främsta orsaken vara resursfrågan. Näst starkaste skälet skulle vara djurhållningen. Vi kommer inte att se någon bättring på den punkten så länge folk tar det för självklart att ett paket bacon kostar tio spänn och att fläskfilén är dyr om den klättrar över femtiolappen.

Jag har funderat på att bli vardagsvegetarian. Låta bli att konsumera massproducerat kött av ren slentrian. Satsa på att laga god mat vid festliga tillfällen, som man brukar säga och att hålla stenhårt på kvalitén. Att laga god mat av hela djuret och därmed höja hela slaktkroppens status.

Vi som äter kött ursäktar vårt beteende på alla möjliga vis: Att äta kött är en del av vårt kulturarv. Vi är genetiskt byggda för att äta kött, kolla på våra tänder. (Samma argument används säkert av vurmare för vegetariskt: Vi är skapade för vegetarisk kost, kolla på våra tänder) Kött är det som har fått oss att utvecklas till den varelse vi är idag, annars hade vi varit kvar på savannen.  Hjärnan behöver animaliskt protein för att utvecklas.

Riktigheten i ovanstående argument vill jag inte ens börja rota i, det gör andra så bra.

Jag vill dock lägga till mitt eget argument, som jag nära nog aldrig hör i debatten. Kött är så gott. Kött kan som ingenting annat vara så vansinnigt gott. För mig är det helt centralt i min syn på mat.
Jag älskar en god köttbit vare sig den är lätt rosa, blodig eller kommer i form av ett riktigt långkok. Jag älskar bra charketurier, som syltor, pastejer, skinkor, lardo, salami och långa och korta korvar. Jag kan inte tänka mig att göra avkall på de ljuvliga fonder man får av rostade ben och skrov från ök och fjäderfä. Oxsvansragu, griskind, gåslever. Jag tycker det är gott. Jag ser en mängd problem med att äta kött, men det är så gott.

Jag fortsätter ett tag till.